nu ligger jag återigen i sängen. kan inte tänka på annat än att det saknas en person på min högra sida. För att inte känna mig så ensam har jag som vanligt byggt en mur runt sängen. 
Blir mer och mer jobbigt att sova utan per, har blivit en sådan vana att det nästan skrämmer mig. 

det är sjukt hur man kan bli så fäst vid någon. åh, jag saknar dig här inatt. (tur det är helg snart).