dröm, det omedvetnas verklighet

nu ska jag berätta en sak för er. jag har ALLTID varit väldigt mörkrädd och ofta rädd för allt och ingenting. den senaste månaden har varit helt fruktansvärd faktiskt. för ungefär 4 månader sen flyttade vi in i våran nya lägenhet som jag absolut älskar men nu senaste månaden har jag börjat drömma mardrömmar VARJE natt. jag har alltid varit en sådan som trott att det finns "ett liv efter detta" och att det nog också då finns spöken. (ni tycker nog jag är hur töntig som helst men det struntar jag i :D) men iaf, att jag drömmer mycket mardrömmar är inte det som gjort den senaste månaden fruktansvärd utan att jag drömmer så verkliga drömmar att jag vaknar i sådan skräck och chock att jag inte kan somna om igen. 

om vi tar ett exempel, ni vet filmen inception? Om ni har sett den förstår ni precis vad jag menar och för er som inte har sett den, SE DEN!!! (riktigt bra film) iaf, ni vet att filmen handlar om att vara i en dröm, och sedan i den drömmens dröm osv. imorse drömde jag att jag hörde något från vårt kök och vardagsrum och ropar då i panik för att få veta vem det är, inget svar så jag kliver upp och märker att duschen är på och går in för att stänga av den. just när jag stänger av den smälls toadörren igen och jag är fast vilket gör att jag vaknar i panik(tror jag) men då hör jag återigen rösten från köket och ropar igen för att fråga vem det är och kliver upp i sängen och går upp för att kolla men det är ingen där och hör sedan någon säga något snabbt från sovrummet och sen att ytterdörren stängs. Denna gång i panik vaknar jag på riktigt. jag var alltså på något vis fast i 2 drömmar. 

detta kanske låter töntigt men jag har haft jätte svårt att sova och jag känner mig nästan i panik. Det brukar gå bra när jag har min sambo vid min sida men ibland är jag själv och då kan jag inte somna om oavsett vad klockan är. 

mardrömmar alltså, ibland tror jag faktiskt att man drömmer dom av en anledning. nu vet jag inte riktigt vad anledningen är till att jag drömmer mardrömmar varje natt men.. tackohej 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0