igår var ja ju och kikade på per och ersboda när de mötte RIG. det var en riktigt spännande match och ja ångrar inte en sekund att jag for dit. IGÅR FYLLDE LINA 18 ÅR OCKSÅ! 

om man tänker efter så ser verkligheten ut såhär. varför ska man tro något annat? egentligen lika bra att få det kastat i ansiktet så man inser det istället för att vandra runt i någon dröm. Man tror något som alltid är så mycket bättre men i slutändan är det bara några få som står kvar och som man vet alltid finns där. 
alla dessa beslut som måste tas, personer som såras utan ens avsikt och att konstant kännas som: det är dom + hon istället för att det är "VI". 
bara för att man själv ser saker som en själklarhet gör tydligen inte andra det. alla är inte som jag, alla känner inte ett behov att göra saker och att alltid ha ett behov att hjälpa till. många känner nog ett behov i att:
"skit i andra och sköt dig själv". 
alla är olika, inget jag klandrar. men vart försvann det vänliga?