länge har jag varit besviken. jag har som egentligen aldrig kommit tillbaka efter ett beslut som inte togs av mig. har länge haft känslor kring detta som varit negativa och blivit glad då det gått dåligt för de andra som inte längre var i mitt sällskap. Nu vet jag inte vad ja ska känna längre, laget håller på att åka ur serien, eller ligger långt ner och tränaren som svek och gjorde att ja tappade all ork är inte längre kvar och laget är i kris. ska jag skratta eller gråta? det känns som jag borde vara nöjd med tanke på omständigheterna och med tanke på det jag blev utsatt för. 
har länge funderat om jag ska ta upp ärendet med "de stora" och få det bevisat att dom bröt ett kontrakt utan att ha rätt till att göra det men vad hade det gjort för skillnad? Jag vet om att de gjorde fel och bröt mot ett kontrakt och jag vet att jag inte gjort något fel egentligen. 

det har varit så många delade känslor. jag saknar att träna och jag saknar det sociala men motivationen föll från 100 till 0 på bara några sekunder när jag satt och pratade med de två personer jag helt har tappat respekten för nu. 
vad hade hänt om ja spelat kvar? förmodligen hade jag inte varit gladare, de går ju inte speciellt bra i vilket fall och tror inte jag hade gjort någon skillnad. iaf, nu känns de äntligen som jag har lagt allt detta bakom mig och försöker blicka framåt till något bättre och till något roligare. 

Då var jag arg, besviken, ledsen och förvirrad på samma gång. Blev lurad och blåst utan att veta om det själv och de utnyttjade situationen att jag inte visste vad mitt kontrakt gick ut på. Hade jag vetat vad som stått i det hade jag sagt till direkt och skällt på dom. men jag blev lurad och kände mig som ett litet barn som blir av med sin godisklubba. 

Nu är jag en annan människa som ser rakt igenom människor, ser direkt om dom försöker utnyttja mig eller göra mig illa. Jag tar ingen skit från folk och jag märker när det är annorlunda och när människor snackar skit om mig bakom min rygg. Jag mår bättre och jag umgås inte med människor som inte vill mig väl längre. jag har lärt mig en läxa, trots att den gjorde jag förlorade mycket av det jag älskat.